Johanna, Mamma till Alva ♥

Gissa vad jag gör nu och gissa om jag är glad!! Jag sitter och skriver via mobilen och blogg.se appen, det fungerar igen och det får mig på bra humör!! Jag har inte alls varit sugen på att blogga när appen inte har fungerat och har man ingen dator så blir det ju svårt och så har det ju varit på resorna nu. Igår var jag på trevligheter och firade fina Cicci som fyller 30 i september och som precis blivit klar med sin utbildning. Jag har unnat mig alldeles för lite av trevligheter men nu tänker jag ändra på det. Jag tänker unna mig själv att göra mer med mina vänner och få tid till att bara vara jag då tror jag också att jag blir en bättre mamma med mer energi till min lilla tjej. Fina Cicci

I fredags hade jag avslutning på min engelska kurs och det kändes verkligen skönt! Så här i efterhand är jag glad att jag läste den men sista 2 veckorna under kursen kände jag att jag hade tagit mig vatten över huvudet. Kursen var på 20 timmar i veckan och att hinna med det samtidigt som man är ensam med en ettåring har varit väldigt jobbigt. Jag är oerhört stolt över mig själv att jag fixade det, och inte bara fixade det, jag fick dessutom MVG (!!!!!!) på kursen.

Jag är på väg att gå och lägga mig men jag måste bara visa vad jag gjort ikväll. När M kom för att ha sin pappa-dotter tid så passade jag på att sticka iväg för att rå om mig själv lite. Jag satte mig hos frissan för en ny look och som förra gången så är jag super nöjd. Det blev en helt annan färg och jag trivs, jag gillade det röda men det känns skönt med en förändring. Vad tycker du, snyggt?

Jag ligger på soffan och har ont i bihålorna, hostar och mår riktigt förkylnings dåligt. Därför har det inte heller blivit något bloggande på några dagar men nu tänkte jag berätta vad jag gjorde i lördags.

Vid 10.30 i lördags mötte jag min mamma och vi tog pendeln in till storstaden. Vi shoppade lite innan vi slog oss ner på Friday's för lunch. Det blev en mysig promenad mot Medis längs med vattnet med en liten dryckespaus på vägen. Väl på Medis så hittade vi ett perfekt bord i solen och satt och stekte och snackade i ett par timmar innan vi bestämde oss för att gå vidare och äta middag. Vi gick ner till Zorbas taverna där vi blev totalt ignorerade tills vi sa till att vi faktiskt ville beställa. Servitrisen skrattade till och kom fram till oss vilket även hennes pojkvän gjorde mitt i vår beställning.. Han hånglade upp henne medan vi beställde vår mat! Haha jo jag tackar. Vi packade ihop och gick, det var droppen! Vi hittade ett ställe där det serverades god planka och vi var nöjda igen. Vi hade en jättemysig dag och det var skönt för mig att komma ut och bara vara när Alva var med sin pappa.

Jag sitter i soffan med fötterna nerborrade i min nya matta som jag fick hem idag. Jag har ett glas rosevin framför mig och så slö tittar jag på någon film på tv. Rosevinet fick jag smaka när jag och Anna var på We R Family eventet och det kan jag starkt rekommendera, så gott!

Idag har vi spenderat i stort sett hela dagen hemma hos mormorn och jag fick hjälp med Alva-passning när jag gjorde veckans engelska uppgift. Jag skulle ringa till min lärare och lämna en muntlig presentation och minuterna innan det är nästan det värsta jag varit med om! Jag var så nervös så magen värkte, händerna blev alldeles blöta och jag satt och övade på presentationen om och om igen även om jag kunde den. Jag lyckades iaf samla mod till mig och ringde läraren, lämnade min presentation och han ställde några följdfrågor och några frågor om kursen hittills. Innan vi avslutade samtalet så fick jag betyget på denna uppgift, MVG-!!! Jag är så stolt över mig själv!! Nu ska jag fortsätta fredagsmysa och fira mig själv ;-P

Just nu sitter jag på ett soligt söder med min fina vän Eva. Hon står i baren och köper ett glas vin till mig och en öl till sig. Jag har egentid! Alva är med sin pappa och kommer att vara det tisdagar och torsdagar och varannan lördag vilket betyder att mamman får egentid då. Härligt! Nu är vinet och Eva här. Ha en trevlig kväll!

Jag sitter här och tårarna rinner ner för mina kinder. Det fanns en sak som betydde väldigt mycket för mig och tanken på att den är borta gör mig så ledsen och förbannad. Jag har inga fina bilder på mig när jag väntade Alva och dom jag har är i princip bara på magen, mitt ansikte syns inte. Det som fanns var en bild på mig när jag går utanför huset med värkar. Jag hade precis ringt till förlossningen som sa att jag skulle gå ut och promenera för att snabba på det hela, vilket jag gjorde. Jag var höggravid, lycklig och förväntansfull. Nu har jag precis fått veta att det som nu finns kvar av den stunden, det minnet, det är just minnet. M har raderat bilden.

Jag ville sätta in den i Alvas bok om just henne och jag vill visa henne och berätta för henne hur det var när hon föddes. Jag kan fortfarande berätta för henne men om jag inte finns där när hon väl förstår, när hon undrar hur det var, vem ska då berätta när minnet är borta? Det är som en del av oss, en del av min och Alvas historia är borta. Jag fattar inte hur man kan radera något sånt. Det är ju en del av ens liv, ja borde vara iaf...

Inte lika mycket känslor kring denna men iaf. Mamma och liten äter fruktsallad, enda fina bilden på mig där man ser lite utav magen

Här har det redan hunnits med mycket. Vi har varit på öppna förskolan där vi har busat, sjungit, busat lite mer och ätit lunch. På vägen hem gick vi till Ica och handlade och jag lyckades hålla Alva vaken tills vi kom hem. Medan Alva nu har sovit i lite över 1 timme så har jag hunnit plugga och jag har hunnit med både måndagens och tisdagen uppgifter. Känns jätteskönt! Ikväll blir det till att börja läsa på min engelska novell som jag ska skriva en recension om. Känns bra att ligga lite före så att jag slipper stressa. Snart kommer Alvas morfar med sambo för att gratta den blivande ettåringen. Hoppas att ni har en bra måndag.

Sitter på tunnelbanan på väg in till stora staden för att möta upp Anna. Vi ska på We R Family eventet där det bjuds på bubbel, mingel och massa annat skoj. Jag ser verkligen fram emot att få en kväll för mig själv (med Anna såklart ;-P) och att få vara jag för lite omväxlings skull. Efter eventet tar vi oss till något mysigt ställe för en drink eller två ;-) innan vi beger oss hemåt, förhoppningsvis efter en riktigt grym kväll!

Jag sist jag var jag ;-P

Klockan är inte 7 än och jag har redan hunnit med att torka spya ur sängen, tvätta av nerbajsad bebis, försökt ge välling och tvingat i henne frukt och vätskeersättning. Nu får det vara nog känner jag! Klockan 7 öppnar vårdcentralen och dom kan vänta sig ett långt samtal från mig. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen igår och det enda jag fick höra av dom var det jag redan visste men dom skulle följa upp oss under dagen. Ca 3 timmar efter mitt samtal fick jag prata med en barnsjuksköterska som då ringde upp mig och hon frågade hur hon kunde hjälpa till, jag förklarade situationen och sa att hon får i sig lite vätska iaf. Fin uppföljning när man måste berätta från början, sjukvården i ett nötskal!

Alva har sen tidigt i höstas haft utslag som ser ut som nässelutslag som dyker upp på lite nya ställen hela tiden och trots behandling med kortison så försvinner dom inte helt. Nu har hon vägrat gröten i ett par veckor som hon tidigare älskade och även vällingen. I natt fick hon välling vid 12 och hon slukade den men vid 3 vaknade hon och grät och verkade ha ont i magen. Nu på morgonen spydde hon som sagt och det var det sista av vällingen som fanns i magen och då har hon inte spytt på hela dagen igår. Det jag nu vill komma fram till är att jag tror att hon har mjölkallergi. Det är det hon inte vill ha och det är det hon blir dålig av så nu ska det kollas.

Tack snälla ni för alla peppkommentarer, dom stärker mig! Och även om det här är sjukt jobbigt och det är det här mitt liv handlar om just nu så är Alva värd allt jobbigt för självklart så lyser dom fina stunderna upp och det är ju mest fina stunder :) Annars hade jag aldrig orkat. Jag njuter till fullo av alla fina stunder. Hon är värd allt, min lilla sessa!

Sitter just nu i soffan och tårarna rinner ner för mina kinder. Det är så sjukt jobbigt att se min lilla tjej må så dåligt och man blir ju såklart orolig. Men det som kanske mest får tårarna att falla är att jag är ensam i det hela. Det är jag som får bli nerspydd varje gång, det är jag som får torka spyor, det är jag som måste se om det behövs läkarvård, det är jag som måste se till att hon äter, dricker och kissar som hon ska, allt hänger på mig och det är det största ansvaret en människa kan ha, ansvaret att se till och vårda ett annat liv. Det tar på krafterna både fysiskt och psykiskt, mest psykiskt därav tårarna.

Något jag kan skatta mig lycklig över i sånna här situationer är att jag har en sån underbar mamma som ställer upp för mig och Alva. Hon har tagit hand om mig och min syster helt själv och häromdagen sa hon till mig, min egen mamma, att hon nog inte hade orkat med det som jag går igenom och kämpar med. Det för mig är väldigt stort! Mäktiga ord! Jag ser inte mig själv som stark snarare tvärtom för det folk inte ser det är hur jag egentligen mår, de ser inte mina känslor, mina tårar, min sorg.