Johanna, Mamma till Alva ♥

Tack för alla fina kommentarer!  Det är riktigt tungt just nu. Det är inte det att jag mår dåligt över att M har träffat någon och jag skiter fullständigt i vem det är och vill gärna inte veta något om henne heller. Hon verkar uppenbarligen inte ha alla hemma som går hem till en fortfarande gift man som inte är färdig separerad från sin fru. Hans dotters saker finns där och ja... Vi är inte avslutade helt enkelt. För mig hade ju varningsklockan plingat om jag träffade någon som håller på att separera och frun inte ens hade flyttat ut. Tack och hej hade jag sagt då!

Jag känner mig sjukt sårad och sviken och allt som M och jag har haft känns som en enda stor fet lögn! Jag förstår inte varför man inte kan avsluta det man haft innan man söker sig till någon annan. Han kanske har svårt för att vara själv men det kanske är det som skulle behövas, att han är själv. Han vill inte ha familjen men ändå så påbörjar han ett nytt förhållande och då kan man ju undra vad han vill med det... Han har ju sökt efter någon eftersom han har letat på nätet med datingprofil och allt.

Jag uppskattar att ni tänker på mig och skickar styrkekramar till mig men snälla tyck inte synd om mig. Jag tycker inte ens synd om mig själv utan jag tycker synd om M. Det kan inte vara lätt att vara han och ha det beteendet som han har. Ingen vet hur detta känns om man inte är jag så säg inte att du förstår eller vet hur det är för det vet du inte! Jag är stark och jag är världens bästa mamma och jag vet att jag klarar det här men det är klart att det är jobbigt, fruktansvärt jobbigt. Från att betyda allt till att inte ens ha den människans respekt, det är för mig obegripligt!

Jag raderar M.. nu orkar jag inte mer!

Det är jag och Alva nu, min underbara Alva ♥


Tänk hur mycket kärlek en sån här liten person kan ge en annan människa, kärleken för min underbara dotter är obeskrivlig. Alva, du betyder allt, du är min värld, mitt liv, mitt allt!
Jag älskar dig ♥