Johanna, Mamma till Alva ♥

Nu ligger jag här i min nya säng i mitt nya sovrum i min nya lägenhet och allting känns verkligen så, så nytt, nästan främmande och på något sätt overkligt men ändå väldigt verkligt. Jag har börjat tänka väldigt mycket igen och känslorna tar lätt över, det är ju inte det här jag vill egentligen. Jag vill inte ligga här ensam i sängen och lyssna på min dotters ljuva andetag, vi skulle ju vara 2 som låg tillsammans och lyssnade till vår dotters ljuva andetag. Jag kan ärligt säga att jag saknar det, jag saknar att dela mitt liv med någon, det var ju inte så här det skulle bli, jag skulle inte vara ensam, det skulle vara vi.

Jag tror att allting har blivit så himla mycket mer verkligt för mig nu när vi har flyttat till vårt och jag försöker fixa allt så bra som möjligt för oss, det känns, det gör det verkligen. Det som också känns jobbigt är att man inte har betytt något, att den andra har gått vidare och är 2 med någon annan och här är jag, ensam i vårt liv även fast jag sakta men säkert startar upp mitt eget. Tungt är det!

Nä nu ska jag försöka sova för imorgon är det städning hos Alvas mormor som gäller och sen får vi finbesök av Alvas morfar med sambo. Godnatt!