Förlossningsberättelse

2012-04-24

Den 24 april klockan 02.14 vaknade jag av första värken. Hela dagen gick jag med värkar och vi var t.om nere hos grannen och grillade. Värkarna kom med 15-25 minuters mellanrum fram till att klockan var ungefär 20, då minskade det snabbt. Jag hade lagt mig på soffan för att kolla på film och slappnade då av och när det kändes som att smärtan kom oftare än pauserna var jag tvungen att hoppa in i en varm dusch. Till slut fungerade inte ens det. Jag klädde på mig och ringde till förlossningen men kunde inte få fram mer än mitt namn mellan värkarna så M fick ta över. Dom sa åt oss att komma in och vi packade det sista och låste om oss. Nästa gång vi var hemma skulle vi förhoppningsvis vara 3. På väg ner för trapporna och fram till bilen tror jag att jag stannade minst 4 ggr av värkarna och i bilen på väg till förlossningen kändes det som att bebisen var på väg. Jag som inte trodde att jag skulle märka när det var dags...

Klockan 22.10 blir jag inskriven på förlossningen och då kommer värkarna med 3 minuters mellanrum. Klockan 22.15 blir jag undersökt och är då öppen 5 cm och får höra att jag gjort det mesta hemma, tjohoo tänkte jag..

Klockan 22.45 flyttas jag till ett förlossningsrum och Bm går iväg för att ringa till narkosen om EDA. En timme senare har jag fått EDA och det var nog det skönaste jag någonsin varit med om, tills biverkningarna kom. Det kliade på magen, låren och skinkorna och när jag kliade mig så kändes det skitskumt eftersom jag inte hade någon känsel, äckligaste känslan jag varit med om.. Jag är på riktigt gott humör efter EDAn och då kommer hungern, men jag får bara dricka, suck! Jag säger då att jag vill ha nyponsoppa av dom alternativen jag får och in kommer världens minsta glas med nyponsoppa, efter 2 klunkar är det slut. Stackars M fick springa och fylla på glaset säkert 100 ggr.. haha. 

Runt klockan 00-01 går jag upp på toaletten och då lossnar slemproppen, äckligt! Klockan 01.32 går vattnet när Bm sätter ctg på barnets huvud. Efter det händer inte så mycket förutom att dom får fylla på EDAn sisådär varannan timme.. Klockan 05.30 får jag värkförstärkande då värkarna börjat avta. Klockan 06.17 kommer det mekoniumfärgat fostervatten och efter vad jag hört om det och att det inte ska vara bra så blir jag såklart orolig.

Klockan 07.54 kommer morgonpersonalen som tycker att jag ska vara uppe och röra på mig eftersom barnet inte har flyttats neråt. Jag ställer mig upp men måste snart sätta mig ner pga att jag inte har någon känsel i benen. Bm ska då hämta någon stol vi kan sitta med och säger att om det känns som att jag ska skita ut en lastbil så bör vi ropa på henne. Efter en stund så säger jag till M att det känns som att jag ska skita ut ett helt bussgarage (han jobbar extra som busschaufför) och ber honom att ropa på Bm. Hon kommer snart in och hinner knappt göra i ordning förrän det är dags. Jag får lägga mig på sidan först när ctgn gått ner och sen kommer jag inte ihåg hur jag låg, vet bara att Bm bad mig att testa att krysta och sa sedan jaha nu ska det födas barn varav jag då tryckte på utav bara helv...!

Klockan 09.12 den 25 april 2011 födde jag en liten flicka som lades upp på mitt bröst, hon var blå och jag blev förskräckt! Navelsträngen klipptes snabbt och alla rusade ut ur rummet inklusive M så där låg jag helt ensam med benen i vädret och tänkte att det här är ju bara sånt man ser på tv, det ska ju inte hända mig! Efter en stund kommer undersköterskan in och jag frågar vad som händer, hon svarar att dom försöker få igång henne. Få igång?! Paniken kommer men jag lyckas lugna mig själv, jag har ju sett sånt här på tv och det brukar gå bra, iaf det dom visar. Undersköterskan går ut igen och när hon kommer in andra gången frågar jag hur det går och hon svarar att flickan skriker. Dom orden är nog dom bästa jag någonsin fått höra, hon skriker! Ljuvligt! En kort stund därefter kommer M in med ett litet knyte i famnen och jag får min älskade lilla flicka på mitt bröst. 
 


Precis bänkad i förlossningsrummet


En trött men väldigt lycklig mamma

Kommentarer
Postat av: Anna- Mamma och Socionom

Åh tänk att jag fick vara med i början också:). Kul att få läsa din berättelse och tänk imorgon har det gått ett år, helt otroligt! Fort det gick för dig på slutet!:) Kram

Inlägget kommenterat 2012-04-24 klockan 20:24:05
URL: http://frokenstockholmare.blogspot.com
Postat av: Tina - Minnas mamma

Åååh så himla mysigt!! Vad dramatiskt att de rusade ut sådär men det gick ju bra, det gör ju oftast det. Vad grym du var Johanna, vilken superwoman!! :)

Inlägget kommenterat 2012-04-24 klockan 22:58:51
URL: http://hejtina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0